| |
Hej!
Vincent här! Jag har en lya hos en någorlunda vanlig familj
i ett hus i Yngsjö. Familjen består av Tanten, Skägget och
Monstret. Monstret är rödhårig, har fyra ben, en massa vassa
tänder och tillhör retrieversläktet. Tanten kallar Monstret
en massa namn: Trolle, Bolle, Bullrik eller mattes hjärta,
knäppgök, skitgurka, segpotta, spöke eller hårboll – i olika
tonfall och styrka, allt efter vad han gör eller inte gör.
Jag kallar honom Monstret, eller M, kort och gott, för det
tycker jag passar bäst.
Tanten säger att nu är det höst. ’Det är sååå vackert ute’,
säger hon. Ute i trädgården står en rönn som just nu
formligen lyser orange-röd. ’Tänk om man kunde ta in den!
Vilken fantaaastisk dekoration det skulle vara!’, säger
Tanten entusiastiskt nästan varje gång hon får syn på
rönnen. ’Skräpar ner för mycket’, säger Skägget och så är
det med det.
Varje morgon ska Tanten ut en runda med M – jag kallar det
Monsterrunda. ’Jag ääälskar funktionskläder’, säger Tanten
och sätter på sig sin lila windbreaker. Hon proppar fickorna
fulla med svarta påsar, trycker på en knapp på mobilen så
den säger: ’activity started’ och sätter sedan fart med M i
släptåg. Jag åker obemärkt snålskjuts i Tantens lila
kapuschong.
Rundan går över barr och lövklädda stigar som slingrar sig
kors och tvärs i skogarna runt Yngsjö. ’Time: five minutes,
distance: zero point four eight kilometers’, hörs en
metallisk röst från Tantens ficka. Tanten ökar farten till
någon slags konstig gångart – vet inte riktigt vad den
kallas, någonting mitt mellan skritt och trav. M faller in i
kort trav och verkar faktiskt gilla läget. Själv håller jag
mig fast och guppar med i den lila kapuschongen. ’Time: ten
minutes, distance: one point zero kilometers’. Tanten älgar
på. ’Titta! Viiilken vacker buske’, säger hon till M (som om
han inte hade egna ögon att se med) när vi passerar en
gyllengul lönn. ’Time: fifteen minutes…’.
Tanten verkar målmedveten och tror säkert att hon har rätt
bra fart under sulorna. Det är knappt att M får uträtta det
som är den egentliga meningen med rundan. ’Time: twenty
minutes…’. Helt plötsligt är det tvärstopp. ’Å, så fiiin
flugsvamp!’, säger hon till M och tar sig tid att kravla
omkring på marken och fotografera svampen från olika vinklar
med mobilen. ’Vacker men giftig’, säger hon förmanande till
M som satt sig bredvid. Han suckar djupt och ser allmänt
uttråkad ut. ’Time: twenty-five…’, säger mobilen mitt i en
knapptryckning. Iväg igen.
Två svarta fåglar med djupa, skorrande kraxningar flyger
över oss. ’Å, korpar!’, utbrister Tanten och jag hör att hon
ler med hela ansiktet. När vi en stund senare passerar nära
havet säger hon: ’Känn vad det luktar gott från havet!’. M
reagerar inte över huvud taget. Jag tycker att det luktar
skit. ’Time: thirty minutes…’.
Rätt som det är saktar Tanten ner. ’Matte har lite ont i en
vad. Igen’, säger hon förklarande till M (som om hon förstod
M:s frågande blick). ’Inge mer hoppsan galoppsan, matte?’
undrar M och försöker ge sken av att han förstått Tantens
ord. ’Time: thirty-five minutes…’.
’Vi borde klippa dina klor’, säger Tanten till M när vi
passerar över en bit asfaltsbelagd väg och M:s tassande hörs
tydligt. M slokar med svansen, drar in klorna och tittar
skärrat på Tanten. Något begriper han tydligen i alla fall.
’Time: forty minutes…’.
’Skön runda?’, frågar Skägget när rundan är slut. ’Jorå,
lite problem med en vad bara. Sprang (sprang? Jaha ja.) inte
hela rundan’, svarar Tanten med en grimas. Säkert tänker hon
på de förhatliga tåhävningarna hon måste göra. ’Envis som en
röd gris’, mumlar Skägget. Korkad menar han nog, tänker jag.
’Är det mat nu?’, undrar M.
Jag tar ytterligare en Monsterrunda, dock utan vare sig tant
eller monster, bara för att jag faktiskt kan. Snor åt mig
flugsvampen i farten. Får två damer med ett grått
minimonster samt en äldre herre med gångstavar att gnugga
sig i ögonen av pur förvåning när jag ilar förbi. ’Har väl
aldrig sett på maken till snabb svamp!’
Väl hemma dekorerar jag lyan med färggrann svamp och
stretchar obehindrat mina vader. Time: snabb som blixten,
distance: lång och smärtfri!
Fortsatt skön höst på er!
Vincent
|
|
